Har man att göra skaffar man mer (gammalt Jändiordspråk)

Ibland ifrågasätter jag starkt mitt förstånd. Jag har mer än en gång försökt mig på breedables av olika slag. Alltid med resultatet att jag lovat mig själv att aldrig hålla på med sånt igen. Eftersom jag har ett stort motstånd mot att läsa manualer och sköter dom lite som jag tycker själv så brukar det inte gå så bra. Undantaget är när Selma skaffar samma djur och kan tala om för mig hur jag ska göra.

När jag pysslade lite därhemma och skaffade nya berg så slog det mig att ett hönshus inte skulle vara så dumt uppe på en av platåerna. Det blev bra, och några primhöns fick flytta in. Dom var oerhört tråkiga. Jag drog mig till minnes när jag 2009 skaffade några sionChicken ägg. Det var början på den kycklingepidemi som drabbade stora delar av svensklägret. 

Plötsligt minns jag inte vilket jobb det var med att hålla hönsen glada och mätta och plocka ägg varje morgon innan jobbet. Jag visste ett det finns en bland mina vänner som fortfarande idkar uppfödning (jag nämner inga namn) Så jag tiggde till mig några ägg. 

Det var helt tydligt att dessa små kycklingar hade hört rykten om mitt sätt att sköta djur, för så fort dom fick chansen så rymde dom alla världens väg och jag hittade aldrig igen dom. Om det var det eller alla nya script som krockar förtäljer icke historien. 

Efter att ha provat med minst 10 ägg på olika ställen gav jag upp projektet. Men då hade intresset för höns väckts och jag gav mig ut på jakt efter en annan sort. Jag fick tips om att Amaretto har höns. Jag har haft deras hästar och svurit många gånger över att dom är både dyra att hålla vid liv och ändå blir sjuka och dör.

Detta faktum förträngdes och vips kläcktes fyra kycklingar i hönshuset. En snabb titt i manualen blev det i alla fall, och några frågor till Amarettoexperten och i gruppen. Sedan var jag trygg i mina uppfattning om att detta skulle gå som fina fisken. När Selma kom och inspekterade hade hon massor av frågor som jag inte hade haft en tanke på att ta reda på. Till min stora tacksamhet började hon läsa på och berätta vad hon kom fram till. 

Plötsligt sjönk ett av värdena på två av kycklingar drastiskt. Selma letade förtvivlat på nätet efter en förklaring, medan jag shoppade medikamenter av olika slag. När Selma skrek...Du kommer att ta död på dom redan första dagen!!! var paniken nära. Inte blev det bättre av medicinen heller. Till slut hittade Selma förklaringen. Dom var bara trötta och behövde sova...

Efter att ha väntat till dom vaknade igen vågade jag äntligen gå och lägga mig. Jag till och med somnade. I morse var jag tvungen att kolla till dom direkt jag vaknade, och dom växer och mår finfint. Men jag vågar inte riktigt lita på att min skötsel är den bästa, så därför ligger jag här och vaktar oroligt. 

På hönshusets övervåning står symaskinen, så när jag vågar ta ögonen ifrån dom en stund, kan jag sömma på nya kläder. Fiffigt om jag får säga det själv :)