Mot nya äventyr

Jag håller på att bli en expert på att flytta. Snabbt och galant hade jag packat ihop min senaste boning för att dra ut på nya äventyr.

Innan jag började packa satt jag en stund i mitt lilla båthus, med de alldeles nya möblerna och funderade en stund. Försökte känna in känslan som fanns i magen.

Jag kom fram till att jag är både lycklig, spänd och livrädd. Lycklig för att det är det här jag vill! Är det nån jag vill dela mitt SL liv med så är det prinsen. Spänd för att jag inte är världens bästa på att samarbeta. Jag rusar lätt iväg och gör saker efter eget huvud om jag får en lysande idé. (Vilket jag så klart tycker att det mesta jag kommer på är) Och livrädd för att jag vet att det här gemensamma projektet kommer att kräva att jag plockar fram de känslor som jag är så duktig på att stänga in.

Än så länge bor vi i tält. Det är himla mysigt. Planerna för det nya landet börjar ta form, och det känns som ett projekt som nog kan ta lite tid. Men vem har bråttom?

En gång till

- Du tänker väl inte förlåta?, sa vännen
- Men hur känns det då?, sa en annan vän
- Kommer ni att kunna gå vidare och lite på varandra igen?, sa tredje vännen
- Du är förblindad när det gäller den där mannen, sa vän nummer fyra

Och jag kan inte svara på alla dessa frågor. Jag kan bara känna hur det känns just nu, och det känns bra. Förbaskat bra :)

Jag, Mästare av planering och Drottning av oro, har bestämt mig för att inte fundera så mycket. Bara se vad som händer. Så nu, ett år efter vårt första möte, är vi partners igen. Bara att inse att känslorna var så starka att det gick att komma igenom det som hänt, och hitta tillbaka till det som en gång gjorde att vi drogs till varandra.