Vad är det som händer på Yadkin?

Det kom ett upprört IM häromkvällen
- Vad är det som händer på Yadkin??
Jag blir alltid livrädd när jag får såna IM och tänker...vad har jag nu gjort?
Den som immade var NE0 och vad han menade var att det ändrats en hel del på Yadkin sedan han var där senast.

Och så är det. Yadkin är i många avseenden en levande sim. Det betyder att folk kommer och går, och det byggs om lite här och där. Utomhusscenen vid Grodan är borta på grund av primbrist och det var den NE0 saknade. Han har nämligen raggat upp ett band för spelning i SL.

I går kväll tog bandmedlemmarna sina första stapplande steg i SL. Det måste kännas en smula överväldigande när det plötsligt står tio personer runt omkring som alla kommer med frågor och välmenande råd. Vad vi alla var överens om var att det ska bli kul att höra konserten. Mer om den när det närmar sig.

Lite annat nytt är att min vän Keres flyttat in på Yadkin. Hon syr kläder till sin butik Keresma och har nu också en filial på Yadkin. Ta gärna en titt i den.

Keres och hennes vän Gren blev helt förskräckta över det dom kallar "The Swedish way". Samma dag som de satte upp sitt hus kom det flera besökare! Jag hade förklarat att på Yadkin traskar folk omkring lite hur som helst, men när det verkligen var så tappade de hakan. När chocken lagt sig tyckte dom att det var trevligt, så gå gärna och knacka på när ni ser att dom är hemma. 

Och jo...det här med scenen...jag måste nog börja leta efter en plats för den...för nu börjar det rycka i festivaltarmen...

Att sörja "fel"

Idag har jag fått mig en känga av Blanche för att jag inte arrangerat en minnesstund för Sven Idyll på Yadkin. Det kanske man kan tycka att jag borde ha gjort, men det är inte mitt sätt att sörja på. Det har jag gjort på annat sätt. Vi har alla olika sätt att sörja på. Jag kände inget behov av att göra det genom ett ett offentligt arrangemang på Yadkin. Sven fick ta mycket skit för att han bytte avatarer med jämna mellanrum och lika ofta startade och la ner bloggar. De som hade brytt sig om att fråga varför och acceptera svaret hade förstått varför. Men i stället tyckte sig flera ha rättigheten att spy galla över hans agerande gång på gång. Jag skulle inte ha blivit förvånad om någon av dessa kritiker hade dykt upp på minnesstunden. Det är ytterligare en anledning till att det inte kändes bra att ha någon.

Vill någon annan göra det ställer jag naturligtvis Yadkin till förfogande om det känns som den naturliga platsen att ha det på.

Jag kände Sven väl. Och alla hans andra skepnader också. Vi har haft många långa samtal om allt mellan himmel och jord. Han är en av dom som jag pratat med mest i SL de senaste åren. Vi diskuterade både lätta och tunga ämnen. Vi delade en del erfarenheter i RL som vi utbytte tankar om, och där han var en stor hjälp för mig.

Sven var en stor Yadkinfan. Han skrev många positiva inlägg på sina bloggar om mig och Yadkin. Han var en trogen besökare på Skivor till kaffet, och tyckte alltid att programtiden var för kort. Han önskade alltid musik som ingen av oss hört tidigare och som ledde till många skratt. Han var helt enkelt en gäst som det var lite extra trevligt att ha i publiken. En söndag när jag inte alls mådde bra tog han över utan att fråga eller ifrågasätta varför jag inte orkade sända själv. Sven brydde sig och det kändes.

Vid ett tillfälle när vi diskuterat hur transparenta en del av oss är med sin identitet i SL gav jag honom i uppdrag att ta reda på vem jag var. Att jag vågade det berodde på att jag litade till 100% honom. Att han lyckades behöver jag nog inte orda om.

Jag vet att Sven, var han än är, känner att jag sörjer och saknar honom.