Det är jättesvårt att sammanfatta helgen. Så många härliga stunder. Både musikmässigt och socialt. Det är härligt att träffa så många människor, och ha så många roliga samtal, nu när många av oss sitter ensamma hemma.
Campinghäng är en stor del av en festival. Det var så många som gjorde det på fredag förmiddag så jag fattade ett snabbt beslut att flytta eftermiddagens program dit istället för att flytta på folket. Lu inkallades och byggde snabbt en campingscen.
Sen började vi vänta på Ronnie Mayes. Den väntan var förgäves. Gitt, som skulle spela en timme senare, gjorde en blixtutryckning och drog igång tidigare än var som var planerat. Efter en timme dök Ronnie upp. Så då fick han spela så klart.
På detta finns bilder. Men var jag har lagt dom på datorn är en olöst gåta. Förmodligen dyker dom upp nån dag på ett bra ställe.
Kvällen tillbringade vi på festivalscenen. Ännu en plats på simmen som var otroligt snyggt gjord.
Campinghäng är en stor del av en festival. Det var så många som gjorde det på fredag förmiddag så jag fattade ett snabbt beslut att flytta eftermiddagens program dit istället för att flytta på folket. Lu inkallades och byggde snabbt en campingscen.
Sen började vi vänta på Ronnie Mayes. Den väntan var förgäves. Gitt, som skulle spela en timme senare, gjorde en blixtutryckning och drog igång tidigare än var som var planerat. Efter en timme dök Ronnie upp. Så då fick han spela så klart.
På detta finns bilder. Men var jag har lagt dom på datorn är en olöst gåta. Förmodligen dyker dom upp nån dag på ett bra ställe.
Kvällen tillbringade vi på festivalscenen. Ännu en plats på simmen som var otroligt snyggt gjord.
Först ut var Billy Talon. Som spelar country som country ska spelas. Han sänder sina spelningar på FB. Där kan man se honom live när han gör sin spelning. Damerna har ännu inte hämtat sig...
Emma Ness kändes som en Disneyprinsessa. Inte så konstigt då hennes repertoar innehåller musik ur Disneyfilmer. Håll utkik efter Emma i eventkalendern. Hon är värd att lyssna på.
Alla andra kvinnor på Festivalen får ursäkta. Men FanFan var den coolaste.
En stor fördel med att arrangera en festival är att jag själv får välja vilka jag vill boka. Lyxigt! Ett av mina önskemål var FanFans set med Electro Swing. Man blir glad.
Apollon flyttade så klart fredagens Bounce till Festivalen. Då brakade nästan golvet vid Festivalscenen och Festivalens publikrekord noterades.
Bilderna från lördagens eftermiddagsprogram ligger förmodligen på samma ställe som dom från fredagen...
Seli Blackmore var nog, trots alla fantastiska artister, min personliga favorit. Fy s***n vilken röst den kvinnan har. Hon är ännu en som ni ska hålla utkik efter om ni inte hört henne. Trevlig är hon också. Det blev en riktig "må gott timme".
Sen brakade det till i skogen. Många var vi som hade väntat på att Bara & Free åter skulle stå på en scen i SL. Det märktes på tillströmningen av folk när dom började spela. Bara & Free som inte stått på en scen i SL sedan 2017 hade lite svårt att föra sig... Men vad spelade det för roll när publiken skrålade med i låtarna.
Det var roligt att höra hur bra det går för dom två nu. Vi har ju släppt ut dom i den stora vida världen där dom turnerar över hela världen och spelar in album på löpande band. Kul! Nu när alla konserter i RL är inställda så passade det bra att dom gjorde ett besök hos oss.
Bild från fredagen
Vad som hände sen måste vara något av ett SL rekord i DJ-spelning. Jonny är tråkigt nog sjuk och fick ställa in sin spelning. I stället klev Jallu upp på scenen tidigare och klev inte ner förrän 8!!! timmar senare vid femsnåret på morgonen. Och då var det fortfarande folk kvar...
Av förklarliga skäl var det rätt lugnt på förmiddagen på Festivalens sista dag. Jag var glad att vi inte hade bokat in något då. Nu kunde vi sova igen några timmar och ladda för kvällen.
17 maj var så klart tvunget att ha norska förtecken. Det traditionella firandet med tal och Skolekorps skedde på Second Norway. Sen ramlade halva Norge ner på Festivalscenen.
Så kart var det två norska DJs som klev upp på scenen den här kvällen.
Lise gjorde sin andra spelning någonsin (om jag fattade rätt) Och det var då inte den sista om jag får bestämma! Vi skålade och skrålade.
Med Sala kramade vi ur det sista av nationaldagsfirandet och Festivalen. Folket ville aldrig gå hem. Klockan var långt över midnatt när vi till slut sa god natt och la oss med ett trött leende på läpparna.
Jag hoppas verkligen att ni har tagit er tid att titta runt på den vackra festivalsimmen under helgen.
För nu ser den ut så här.
Det var väldigt frestande att behålla den. Och bakom kulisserna fördes det diskussioner och räknades. Till slut fick förnuftet råda. Det var ju aldrig tänkt att den skulle vara kvar.
Men tanken på att bygga upp en plats, där vi kan fortsätta att träffas och lyssna på bra musik, kunde vi inte riktigt släppa. Så redan på söndagskvällen började det smidas planer. Mycket på grund av den enormt positiva respons vi har fått hela helgen. Inte minst i tips-tunnorna har ni visat det. TACK!!
