Jag lider av en åkomma som heter manualdyslexi. Den yttrar sig på så sätt att jag inte kan läsa manualer. Alltså, jag kan läsa dom, men jag förstår inte vad det står. Därför är jag oerhört tacksam att Vampi finns. Hon är min personliga Firestorm Wiki. (Jag vet att fler frågar henne också)
Så…TACK Vampi för att du finns och tar dig tid med att svara på mina mer eller mindre knasiga frågor
Ännu en hyresgäst installerar sig. Det är Ix som flyttat sin Euroclub till Yadkin.
I och med det så byggs hela landet om. Jag får helt enkelt tränga ihop mig lite till. Några byggnader försvinner, nya kommer till. Grävskopan arbetar nu för fullt. Och när nu allt plockades bort passar jag på att göra ett vinterlandskap i stället. Enligt rapporten kommer snön att falla den 1 december.
Ix och hans klubb kommer att passa in perfekt på Yadkin som mer och mer blir en eventsim. Kul tycker vi andra och ser fram emot gemensamma event inom snar framtid.
Jag säger väkommen till Ix och hoppas att du ska trivas!
(I hyran på Yadkin ingår automatiskt att man blir en av mina Lakejer. På köpet ingår också en något ostyrig landlord som understundom behöver en viss övervakning. Men shhhhhh…det vet inte Ix än.)
Team Yadkin tog i kväll hem segern i Simslaget!! Så nu kommer vi att vara malliga ett bra tag framöver
Det ordinarie laget bestod av Vira, Gitt och jag själv, med Apollon som förste cheerleader. Redan vid första grenen crashade Gitt och kom inte tillbaka igen. (Jag ska ta ett snack med hennes internetleverantör!) Så hastigt och lustigt blev Apollon lagmedlem. Och det skötte han med den äran.
Så nu står den där, den stora guldpokalen, på spiskanten på Grodan så klart
Vinsten var för alla som bor och har bott på Yadkin! Vi är ett bra Team!!
Tack till det fantastiska Connemaragänget som ordnat en så fantastiskt trevlig kväll, och allt jobb ni lagt ner på detta!!
Just nu känner jag mig stolt, tacksam, full av kärlek….och nu är det nog bäst att jag går och sover
Min kloka väninna brukar några gånger om år genomgå nyhetsfasta. Då stänger hon av radio och TV och slutar läsa nyheter på nätet. Den här fastan kan pågå olika långa perioder beroende på “tröttheten i hjärnan”.
De flesta av oss har väl nån gång genomgått en fasta. När det känns som att kroppen måste få vila från allt som stoppas i den. Oerhört skönt och framförallt energigivande. (Utom den tredje dan då när man kan döda små barn och äta upp grannens hund)
Jag har de senaste veckorna ägnat mig åt nyhetsfasta. Det snurrade tillräckligt mycket i huvudet ändå utan att jag fyllde på med nyheter också. Och vet nu vad? Världen snurrade på ändå!
Det avgick visst premiärministrar både här och där, Juholt var i blåsväder, pengar från Apoteken skickas till skatteparadis och ännu en vårdskandal på ett privatägt äldreboende.
Hade jag kunnat förhindra något av det här? Föga troligt.
Hade jag blivit gladare om jag läste det? Tror jag inte. (Möjligen om jag hade varit moderat då)
Hur jag vet det här? Jo, jag åkte bil igår med en som hade tillbringat två veckor på Gran Canaria och hade stenkoll på alla nyheter. Så jag fick mig en dos under resan. Sen om detta är rätt uppfattat av mig låter jag vara osagt. Jag lyssnade nog inte med öronen på helspänn direkt.
I morse kände jag så här…
Nu är det dags för mig att ta en bloggfasta! Jag ska inte läsa, inte kommentera och inte bry mig om det som skrivs på de så kallade SL-bloggarna.
Jag blir bara arg, ledsen och upprörd. Då är det inte värt det. Och precis som med nyhetsfasta så kommer SL-världen att rulla på ändå, och det känns mycket tveksamt om jag kan förbättra den genom att läsa och kommentera på bloggar. Det suger bara ur mig all energi som jag kan använda till bättre saker.
Så vill ni mig nåt så når ni mig inte genom att skriva eller kommentera på bloggar. Däremot finns jag som vanligt i SL där det går att imma mig eller så kan ni maila iendi.laville@gmail.com
Som ett förtydligande vill jag säga att detta inte är ett sätt att gömma mig. Det handlar bara om att jag väljer bort det som inte är roligt utan suger musten ur mig.
PS…Jag tog bort blogglänkarna till höger så att inte nyfikenheten tar överhand. Titta förresten på Om Mig som hamnade längts upp när jag tog bort länkarna. Jag har inte läst den där beskrivningen sen jag gjorde bloggen tror jag, och det var rätt intressant att se vad jag skrev då 
När vänner och nära släktingar drabbas av sjukdom som gör att livet hänger på en skör tråd, betyder SL både mer och mindre än i vanliga fall. Jag har under de senaste dagarna frågat mig själv vad som är viktigt för mig. Ska jag fortsätta med Transistorn och Yadkin? Jag beslöt mig för att ta en vandring runt Yadkin för att känna efter.
Jag började med Transistorn. Varför gör jag den? Den tar trots allt många timmar varje vecka att underhålla. När jag startade den var det för att jag behövde ett projekt att sätta tänderna i. OneLove hade gått i graven och jag kände stor sorg över det. Jag var villrådig över hur mitt SL skulle se ut framöver, samtidigt som jag var piggare efter lång tids sjukskrivning och kände suget efter att göra något. Jag visste att jag kunde berätta om mina tankar. Det var bara att spela in när jag gjorde det. Kanske andra skulle tycka samma sak?
Jag frågade runt lite och det visade sig att flera tyckte att idén var kul. Jag gick från tanke till handling och startade Iendis Transistor. Några tankar på lyssnarsiffror eller hur den skulle utvecklas fanns inte. Att det skulle bli LIVE-sändningar och lyssnarträffar på Grodan kunde jag inte ens föreställa mig.
Visst har jag strulat till det många gånger. Vimsat med både program och musik. Men vadå… det är inte Sveriges Radio precis, och teknik är alltid teknik. Huvudsaken för mig har hela tiden varit att ge andra en plattform för att, precis som jag, göra något som känns kul och utmanande. När en enda person säger, tänk att jag vågade jag som är så rädd för att prata offentligt, så är det värt flera veckors jobb med Transistorn.
Jag vandrar vidare runt Yadkin. Hamnar i Växthuset, platsen för invigningen av OneLove. Ett fantastiskt minne, kanske det bästa hittills i mitt SL. Frostland byggde och jag stod och pekade med hela handen 
Den lilla campingen och eldplatsen på lilla ön är minnen från mitt första Gimle. Även om de då såg lite annorlunda ut. Det var en lycklig tid. Ett paradis. Ända till en person, icke svensk, bestämde sig för att rasera allt. Det var första gången jag kom i kontakt med något sånt. Jag minns än den hjälplöshet jag kände när jag insåg att allt skulle rinna ur mina händer. Det tog lång tid att hämta sig.
Min lilla svenska oas med lada, härbre, kor, grisar och höns. Det här är Sverige för mig. Även om det kanske inte är en så vanlig syn i vårt land längre. Lugnt, trivsamt och vänligt. Ladan som inbjuder till nöjen av olika slag. Jo… jag har nog sett spåren efter er på höskullen
Nedanför ladan huserar en del av mina hyresgäster. Apollon, Vira och Aallo. Det är dyrt att ha en fullsim, och jag måste hyra ut för att kunna behålla Yadkin. Jag har haft förmånen att få hyra ut till mina vänner. Vänner som jag kan skoja med. Vänner som jag kan vara allvarliga med. Vänner som hoppar på mina galna idéer. Jag kanske inte är världens mest ordentliga landlord, vilket Walle och Rultan fick uppleva när de var hyresgäster… hahaha.
På andra sidan kullen huserar Frostland, Svessa och Gitt. Vad skulle jag göra utan er? Jag säger inte mer, men ni vet att ni är guld värda för mig!
Grodan är min favoritplats alla kategorier. Det var mitt första bygge i SL, och jag är fortfarande stolt över att jag fick ihop det. Grodan har snart två år på nacken, har stått på flera olika platser och används för en rad olika ändamål. Vad som var syftet från början vet ingen. Det kanske jag berättar nån gång när jag känner mig förtrolig och på gott humör. Men det var långtifrån det som det utvecklats till.
Min intention med Grodan är att det ska vara en plats där man trivs och har roligt. Jag försöker att få alla att känna sig välkomna och håller koll på mina gäster så gott det går. Ibland blir dom dock lite ostyriga
Sist men inte minst viktig är Slainthes redaktion med redaktör Satorin i spetsen. Satorin som jag egentligen inte lärde känna förrän under och efter intervjun i Transistorn. En vänskap som efter det har bjudit på många samtal och skratt. Under intervjun bestämde vi oss för att göra ett arbetsbyte. Han skulle göra program för radion och jag skulle skriva för tidningen. Det kommer att bli en utmaning för mig.
Jag har haft skrivandet som jobb i många år, en förmåga som försvann, som ni vet som lyssnat på programmet där jag pratade om det. Att ta sig an en sån utmaning är nervöst, och jag vet fortfarande inte om jag klarar av det. Visst kan jag skriva, det visar inte minst det här kilometerlånga inlägget
Men för mig är det stor skillnad på att skriva ett blogginlägg och att skriva ett pressmeddelande, en text för en kunds marknadsföring eller ett reportage i en tidning. Speciellt på den här bloggen som varken utger sig för att vara informativ eller regelbunden. Som det mesta jag gör är den mest för min egen skull. För att jag ska kunna gå tillbaka och läsa om det som hänt under mina år i SL. Sen om nån annan vill läsa är upp till dom.
Vad blev då resultatet av min vandring och mina funderingar? Jag älskar Yadkin. Jag gillar att jag kan vara en del i det som ger andra glädje. Yadkin är också förknippat med några av mina bästa stunder i SL. Även om det ibland känns som att jag vill packa ihop allt och sätta mig i min ensamhet på en öde ö.
Transistorns framtid känns idag mer osäker. Kanske lägger jag ner den, kanske blir det en ren musikkanal, kanske fortsätter den som nu, kanske utvecklas den och blir nåt helt annat än vad den är nu. Det ska jag fundera på när min oro för nära och kära har lugnat sig. Tills vidare hoppas jag att ni står ut med allt strul och alla sändningsuppehåll i Transistorn. Den här Jändan har det lite tungt just nu.
På söndag kväll var det dags för Keltisk Afton på Connemara igen. En hemlig artist var utlovad. Jag hade mina misstankar om att det kunde vara Chaplin, eftersom en liten fågel viskat att han var sugen på att spela i SL.
Och visst var det Chaplin. Och visst var han bra! Med tanke på publikens respons så var det inte sista gången vi fick höra honom.
Sista låten som var skriven till Stella, var kvällens höjdpunkt!
Tack för ännu en trevlig kväll på Connemara. Och tack Chaplin för en bra spelning!
Så var Halloween över för den här gången. För mig som gillar att pynta är det en trevlig helg. Nu har jag redan börjat längta till vinter och jul på Yadkin.
Som tur är händer det mycket kul nu framöver! Många av de som spelade på fesivalen har bett om att få komma tillbaka och spela på Yadkin.
Kuligheterna börjar redan i kväll med Jändan & Semlan på Gennis Bar! Det brukar var riktigt roliga tillställningar. I kväll får vi också lyssna till DJ Sirch, DJ Tor och Bara Jonson innan det är dags för oss.
Som Tor sa igår: Tor Genna: drømmedag i morgen... junior.. til 18 (meg kanskje fra 18 til 20) bare jonson fra 20.. radio iendi fra 21 yayyyyyyyyy. (ja…jag har bett Tor om lov att få använda hans IM)
Jag missade DJ Sirhcs startid i mitt utskick i går. De rätta tiderna kommer i dagens utskick och på Transistorbloggen.
