Körsbärsdalen

Nu har jag hittat mitt smultronställe i SL. Under mina snart 1000 dagar i den här världen har jag sett många vackra platser, men ingen som jag tagit till mig så fort som de nya simmarna Tara Hill och Connemara Hills. Selma och jag besökte invigningen i söndags och bestämde oss raskt för att hyra en stuga. Vi såg framför oss en plats där dörren alltid står öppen för vänner, där vi kan sitta och tjattra, skratta och gråta. Att omgivningarna inbjuder till utflykter med våra kära män gjorde att all tvekan var som bortblåst.

Nu skulle alltså slösaren Iendi och snålputten Selma samsas om 300 prims. Bara det ett äventyr. Selma var lugn till en början, och godkände allt jag plockade fram ur mina gömmor. Vi gick lite omlott där den första dagen, så när Selma loggade in och började plocka fram sina pinaler, mailade hon med jämna mellanrum. Under min förmiddag i Körsbärsdalen, mötte jag ett par på häst. givetvis var jag tvungen att raskt hämta mig en demohäst för att se om detta kunde vara något.

Efter ridturen ställde jag hästen utanför vår mur. Selmas första mail löd…åhhhhh…så mysigt med hästen som står och frustar här utanför. Nästa mail, en kvart senare, löd…Hästen måste dö!!!! Då hade hon upptäckt att min kära kamrat var på 100 prims :))

Kom och hälsa på!! http://slurl.com/secondlife/Tara%20Hill/231/119/22

I dag fick Körsbärsdalen en alldeles speciell betydelse i mitt hjärta. Apollon, som med tiden tagit en allt större och viktigare plats i mitt liv. ställde till slut frågan och ett rungande JAAAAAAAAAAAAAA ljöd över nejden :)

En ridtur runt i detta vackra land kändes som en bra fortsättning på denna lyckliga dag. Och naturligtvis uppenbarade sig en vit springare under min älskade. Hur hade jag kunnat tro annat :)

Nystart för Grenouille Inn

Det tisslas och tasslas på Grenouille Inn dessa dagar. Hemliga möten hålls och planer smids.

Vad? Det får den som håller ögonen öppna snart se :)

Blizzard Escape

Vännerna Lizard och Bridge har tre fantastiska simmar som de hyr ut. Den senaste i raden har fortfarande tomter kvar, så jag tänkte tipsa om det. För den som letar efter ett boende lite utöver det vanliga är det här något att titta på.

 

Det speciella med deras simmar, förutom att de är otroligt välgjorda, är att det finns gott om allmänna platser fria att använda för alla hyresgäster.

På Blizzard Escape, som den nya simmen heter, finns till exempel det här området. Med pool, bar och sällskapsrum.

En bastu högt uppe på en bergssida finns också att låna, förutom en hangglider och lite annat smått och gott.

Förutom en fantastiskt avkopplande miljö, erbjuder de så gott som dygnetruntservice för sina hyresgäster. Eftersom de bor i USA och Australien täcker de upp de flesta tidszoner.

Kontakta Bridgetta Smythe eller LizardKing Bremer inworld, för en visning! Eller ta en titt själva först.

http://slurl.com/secondlife/Blizzard%20Escape/118/122/22

Men vad heter människan!?

Jag har ett problem! Inget stort. Men ibland retar det mig. Förmodligen i onödan, men ändå.

När jag registrerade mig i SL var inte tanken alls att jag skulle bli kvar. Jag kom hit för en kunds räkning och det hela var ytterst temporärt.

Namnvalet skedde alltså inte med någon större omsorg. Jag hade ett nick som jag använde i forumsammanhang och det fick duga även här tänkte jag. Iendi. Ja ni ser! Helt omöjligt att se om det är ett L eller ett i i början. Det är alltså ett i och inget annat. Men 90% av alla gånger jag blir tilltalad eller omnämnd så är det med Lendi. Förutom då av de som den hårda vägen fått lära sig mitt riktiga namn.

Jag har en tag nu där det står iiiiiiendi. Tror ni det hjälper? Nope!

Det ska alltså uttalas Jendi. Eller som Selma säger, Jääääääääändi. Räddningen för mina franska nerver är att de flesta i SL bara använder gemener när de skriver, och då kan jag inbilla mig att de skriver rätt :)

Så. Nu var det sagt. Och sen får ni fortsätta att kalla mig vad ni vill. Men om jag svarar är en annan femma :)

Jag kanske inte är så ensam ändå…

Ibland känner jag mig som ensammast i hela SL. Bara står där och undrar vad i hela friden ska jag göra nu. Oftast har jag något byggprojekt jag kan ägna mig åt nån stund, men just nu har jag inget och det finns inte ork till att dra igång med något nytt.

I helgen kände jag mig dessutom lite osocial. Ingen bra kombination. Men eftersom jag legat och trynat på RL soffan i två kvällar tyckte jag det var dags att logga in ändå. Dessutom hade jag sett att det var en föreställning av The Light Show på gång och den ville jag inte missa.

Att krypa in i hörlurarna och bara njuta var en bra start på kvällen och livsandarna började vakna till. Sen kändes det som att det var dags att svänga de lurviga på nån trevlig klubb. Noel, en av mina allra äldsta vänner brukar gå att lita på i såna här sammanhang. Så också i kväll. Så det blev fransk bluesklubb. Min franska är fortfarande under all kritik men musiken passade mitt något vemodiga humör. Efter en stund mötte även Apollon upp och jag fick avsluta kvällen i dom där armarna som jag gillar allra mest :)

Söndagen bjöd på strålande sol och trevligt sällskap i trädgården. Plötsligt kändes livet lite enklare att leva. Sista föreställningen av The Wall var utropad till kvällen. Och det ville jag absolut inte missa! Tog plats tidigt eftersom jag var rädd att det skulle bli fullt. Hann ropa till mig vännen Fyn innan det började. Vi har inte setts på länge, men jag vet att han spelar i Cutting Edge Pink Floyd sättning, så jag misstänkte att han skulle gilla detta. Finns bara ett ord för den här föreställningen. Fantastiskt!!! Beundransvärt hur man kan få till nåt så häftigt. Hur gör man?

Under tiden jag satt och väntade på att det skulle börja fick jag IMs av en annan i publiken. Det visade sig att det var hon som jag köpt min top av. En av mina absoluta favoriter från BoHo HoBo som Milli tipsade om i sin blogg för ett tag sen. På kuppen fick jag både en ny top och en ny kamrat. SL när det är som bäst. Efter föreställningen blev det party på scenen, och vips dök cate upp. En brasiliansk vän som jag träffade på Pride. Plötsligt kände jag mig väldigt mycket mindre ensam i världen.

Ett långt och trevligt prat med junivers avslutade partyt för min del. Det väckte till liv några av de projekt som jag gått och ruvat på ett tag. Jag älskar att ha nya projekt snurrande i huvudet, och nu fick de den näring som behövdes.

Jag avslutade kvällen med att strosa runt lite i Central Park för att varva ner lite innan sängdags.

På torsdag kväll är det dags för min RL bästis att göra debut i SL. Hon får låna min ava Grenouille Eternal som är gjord av Selma för att kunna användas i diverse sammanhang på puben, men som ännu inte har fått vara ute och lufta sig. Eftersom SL är en stor del av mitt liv vill jag visa den världen för henne. Det ska bli väldigt spännande!

The heat is on

Nu var det väldans länge sen det skrevs nåt här. Det där med semester och koppla av är bara att glömma. Aldrig är det så stressigt som då. Vigslar, kalas, festivaler, gäster och gudarna vet allt som ska hinnas med under några veckor. Men visst har jag hunnit med ett och annat besök i SL också. Det har bara inte tagit sig uttryck här i bloggen.

Ni som känner mig vet att jag inte är någon flitigt förekommande gäst på de olika events som äger rum i det svenska SL. Men igår lockade en stilig flygkapten med öppna armar på Måndagsbörsen, och den inbjudan var jag inte sen att nappa på :)

Eftersom varje flygplats måste ha en kompetent brandman och jag dessutom misstänkte att det skulle gå hett till var valet av klädsel inte särskilt svårt. AAke berättade att i Kenya tar flygpersonalen till klubbor för att tygla bångstyriga passagerare. Det var nog tur för vissa av gårdagens passagerare att jag lämnat stora yxan hemma…

Å andra sidan är jag rätt ofarlig när jag kryper in i den där öppna famnen. Det hade nog kunnat ske både bränder och terroristattentat på Måndagsbörsens flygplats utan att jag hade märkt det.