Jag kanske inte är så ensam ändå…

Ibland känner jag mig som ensammast i hela SL. Bara står där och undrar vad i hela friden ska jag göra nu. Oftast har jag något byggprojekt jag kan ägna mig åt nån stund, men just nu har jag inget och det finns inte ork till att dra igång med något nytt.

I helgen kände jag mig dessutom lite osocial. Ingen bra kombination. Men eftersom jag legat och trynat på RL soffan i två kvällar tyckte jag det var dags att logga in ändå. Dessutom hade jag sett att det var en föreställning av The Light Show på gång och den ville jag inte missa.

Att krypa in i hörlurarna och bara njuta var en bra start på kvällen och livsandarna började vakna till. Sen kändes det som att det var dags att svänga de lurviga på nån trevlig klubb. Noel, en av mina allra äldsta vänner brukar gå att lita på i såna här sammanhang. Så också i kväll. Så det blev fransk bluesklubb. Min franska är fortfarande under all kritik men musiken passade mitt något vemodiga humör. Efter en stund mötte även Apollon upp och jag fick avsluta kvällen i dom där armarna som jag gillar allra mest :)

Söndagen bjöd på strålande sol och trevligt sällskap i trädgården. Plötsligt kändes livet lite enklare att leva. Sista föreställningen av The Wall var utropad till kvällen. Och det ville jag absolut inte missa! Tog plats tidigt eftersom jag var rädd att det skulle bli fullt. Hann ropa till mig vännen Fyn innan det började. Vi har inte setts på länge, men jag vet att han spelar i Cutting Edge Pink Floyd sättning, så jag misstänkte att han skulle gilla detta. Finns bara ett ord för den här föreställningen. Fantastiskt!!! Beundransvärt hur man kan få till nåt så häftigt. Hur gör man?

Under tiden jag satt och väntade på att det skulle börja fick jag IMs av en annan i publiken. Det visade sig att det var hon som jag köpt min top av. En av mina absoluta favoriter från BoHo HoBo som Milli tipsade om i sin blogg för ett tag sen. På kuppen fick jag både en ny top och en ny kamrat. SL när det är som bäst. Efter föreställningen blev det party på scenen, och vips dök cate upp. En brasiliansk vän som jag träffade på Pride. Plötsligt kände jag mig väldigt mycket mindre ensam i världen.

Ett långt och trevligt prat med junivers avslutade partyt för min del. Det väckte till liv några av de projekt som jag gått och ruvat på ett tag. Jag älskar att ha nya projekt snurrande i huvudet, och nu fick de den näring som behövdes.

Jag avslutade kvällen med att strosa runt lite i Central Park för att varva ner lite innan sängdags.

På torsdag kväll är det dags för min RL bästis att göra debut i SL. Hon får låna min ava Grenouille Eternal som är gjord av Selma för att kunna användas i diverse sammanhang på puben, men som ännu inte har fått vara ute och lufta sig. Eftersom SL är en stor del av mitt liv vill jag visa den världen för henne. Det ska bli väldigt spännande!