Körsbärsdalen

Nu har jag hittat mitt smultronställe i SL. Under mina snart 1000 dagar i den här världen har jag sett många vackra platser, men ingen som jag tagit till mig så fort som de nya simmarna Tara Hill och Connemara Hills. Selma och jag besökte invigningen i söndags och bestämde oss raskt för att hyra en stuga. Vi såg framför oss en plats där dörren alltid står öppen för vänner, där vi kan sitta och tjattra, skratta och gråta. Att omgivningarna inbjuder till utflykter med våra kära män gjorde att all tvekan var som bortblåst.

Nu skulle alltså slösaren Iendi och snålputten Selma samsas om 300 prims. Bara det ett äventyr. Selma var lugn till en början, och godkände allt jag plockade fram ur mina gömmor. Vi gick lite omlott där den första dagen, så när Selma loggade in och började plocka fram sina pinaler, mailade hon med jämna mellanrum. Under min förmiddag i Körsbärsdalen, mötte jag ett par på häst. givetvis var jag tvungen att raskt hämta mig en demohäst för att se om detta kunde vara något.

Efter ridturen ställde jag hästen utanför vår mur. Selmas första mail löd…åhhhhh…så mysigt med hästen som står och frustar här utanför. Nästa mail, en kvart senare, löd…Hästen måste dö!!!! Då hade hon upptäckt att min kära kamrat var på 100 prims :))

Kom och hälsa på!! http://slurl.com/secondlife/Tara%20Hill/231/119/22

I dag fick Körsbärsdalen en alldeles speciell betydelse i mitt hjärta. Apollon, som med tiden tagit en allt större och viktigare plats i mitt liv. ställde till slut frågan och ett rungande JAAAAAAAAAAAAAA ljöd över nejden :)

En ridtur runt i detta vackra land kändes som en bra fortsättning på denna lyckliga dag. Och naturligtvis uppenbarade sig en vit springare under min älskade. Hur hade jag kunnat tro annat :)