21 maj 2014

Nu kunde jag inte vara tyst längre

Med jämna mellanrum måste Jändan filura. Nu är det dags för det igen. Ibland ställs den här världen upp och ner och då får man tänka till. Vad är viktigt och hur mycket får det påverka det där andra livet? Understundom måste vi fundera på vad vi vill ha ut av vårt SL.


Jag läser om att det tjafsats på nåt event igen. Jag kan inte låta bli att tänka att det är någon som börjar ha tråkigt eftersom det varit lugnt så länge nu. Då kan man liva upp det med ett litet gräl. Dumt när det finns så mycket annat trevligt att göra.

Som utbildad mobbingbekämpare kan jag se mönstren. Det jag vet av erfarenhet är att dom bakomliggande orsakerna är svåra att komma åt. Som mobbare ser man inte sin skuld. Man säger ju bara "sanningen" Dom som ställer sig på mobbarens sida är de som är räddast för att själv råka ut för samma sak. Problemet är egentligen de/vi som håller tyst och låter det ske mitt framför ögonen på oss. Innan användandet av sociala medier exploderade var arenan för mobbing skolan eller arbetsplatsen. Nu kan vi skydda oss bakom hemlig identitet och näthatet kan blomma ut för fullt. I det här fallet räknar jag SL som ett socialt medium.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Om vi ger varandra mer positiv uppmärksamhet finns inget behov av att söka bekräftelse på det här sättet.

Slutligen vill jag ge alla "sanningssägare" nåt att tänka på...

Att vara ärlig är att mena allt man säger, inte att säga allt man tycker

Jag vet att jag sällar mig till skaran av "sanningssägare" nu så det behöver ni inte påpeka ;) Jag säger inte heller det här för att söka uppmärksamhet genom att "dra igång" nåt. Jag trivs alldeles utmärk med att hålla mig i bakgrunden. Jag har inte nån förhoppning om att det här inlägget kommer att göra det bättre. Så jag vete tusan varför jag skriver det :)

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är viktigt vi alltid (om vi inte håller med mobbarna förstås) höjer våra röster för att stävja all form av mobbning, diskriminering och all form av rasism.

Sjöfn Stoneshield sa...

Tycker mig se ett mönster här som upprepats många gånger under tiden jag varit i SL och vi kommer att få se det hända många gånger till.
-Det blir en uppåtgående spiral, varje litet nålstick, som den som sa det egentligen inte menade så mycket med, betyder inte så mycket men sammantaget blir det plötsligen ett för mycket och då kommer det en urladdning.
-Vilket jag anser är sunt. De lättar inte bara på trycket för den utsatte utan även för "förövarna".
De har ofta lika svårt att sätta stopp på karusellen som den utsatte.
"Utbrottet" kan vi se som en hjälp för alla att börja om på ny kula.

Rultan Zeplin sa...

Tack för ett bra inlägg Jändi!!

Kanske vi lite oftare borde tänka: "hur skulle jag själv reagera om någon sade si eller så" INNAN vi vräker ur oss våra "sanningar". Man måste inte alltid säga vad man tycker, ibland kan det göra mer gott att tiga.

Risken är att vi eventsmakare kommer att sluta, det är inte roligt att ordna events där det bråkas på en sandlådenivå och där man måsta agera polis...

Sedan skadar det inte med lite självkritik, vissa ser inte sina egna roller i det hela utan skyller allt på andra.

Några ordspråk på vägen:
"Ingen rök utan eld", "Den som inte har dåligt samvete har över huvud taget inget", "Det är inte ens fel när två träter".

Självklart finns det mobbare i SL och det är något vi definitivt inte ska acceptera, men vad jag ser på events så är mycket av bråken båda "sidornas" fel.