Jag har ju alldeles glömt att presentera familjens nya medlem.
Så bedårande att man dånar. Det gick inte på några villkors vis att motstå henne när hon dök upp i affären. Hon springer otröttligt runt som en galning när man släpper henne lös, och jag kan inte göra nåt längre mer än att titta på henne så att hon inte kommer bort. Hönsmatte? Jag? Skulle tro det va…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar