Ungefär så här har jag känt mig sen i fredags. Avslagen, melankolisk, handlingsförlamad och vilse. Jag bestämde mig för att inte jaga bort känslan, vilket är det vanliga för mig. Den här gången har det känts viktigt att låta känslan av vilsenhet blomma ut. Yadkin måste ut ur systemet för att jag ska kunna gå vidare.
På lördag förmiddag när jag loggade in för att ta en titt på Yadkin hittade jag Lelle vid Grodan. Vi bestämde att grodan ska få stå kvar till sist. Ett glas öl till måste vi unna oss innan den åker in för vila. En vila som jag inte vet hur länge den kommer att vara.
Gravölet blev allt vad jag hade kunnat önska mig. Så många fina ord har jag aldrig hört som under den kvällen. Jag förstod då att Yadkin betytt mycket för alla. Det är skönt att kunna dela den känslan med flera. När jag tänker tillbaka inser jag vilken resa jag gjort under de här åren. Och för den resan har Yadkin spelat en väldigt stor roll.
Apollon påminde också om det när han berättade så många saker som hänt sedan vi hyrde simmen tillsammans. Många fina minnen väcktes till liv under kvällen. Så många tårar som jag gråtit den senaste tiden minns jag inte när jag gjorde senast. Och under kvällen kom det många fler.
Nånting säger mig att Yadkin inte är det sista projekt vi gör tillsammans. Det vore synd att inte utnyttja kraften i det vi skapat tillsammans under åren. Apollon är och förblir en av de viktigaste personerna för mig.
Just nu längtar jag bara efter att Holy ska komma hem från sin på tok för långa semester. När han åkte var planen att Yadkin skulle få leva till efter jul.
Jändi (iendi.laville): neeeeeeeeeeej
Jändi (iendi.laville): han ska aldrig få åka bort så här länge igen
Selma Edman: det är ju så bra att du är så lugn o inte hittar på en massa saker när han nu är borta
Jändi (iendi.laville): hahahahaha
Jändi (iendi.laville): gudarna vet vad mer jag har hunnit hitta på innan han är hemma igen
Så mycket mer än nedläggning av Yadkin hann jag inte med. Kanske lite då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar