Jag minns väl när jag skulle gå på invigningen av Tara Hill. Det var med spänd förväntan då jag sett vackra och lovande bilder på bloggen White Room. När jag höll på att göra mig i ordning hojtade Selma och sa att hon hade en idé. Hon hade tänkt att, om det kändes rätt, så skulle hon och jag hyra en “lekstuga” på Tara. Min vana trogen svarade jag jaaaaa…innan jag hann tänka efter.
Mitt under invigningen viskade Selma, att nu smiter vi iväg utan att nån ser det, så att vi får välja först om vi hittar en fin stuga. Så särskilt diskret kom nu inte jag iväg, utan sprang ner Stella på vägen. Vi började titta runt, och fann direkt “vår” stuga, som vi genast döpte till Körsbärsdalen, eftersom den påminde om den stugan från Mio min Mio. Vi vågade inte vänta utan slog till direkt och blev Tara Hills första hyresgäster. Här skulle vi ligga framför brasan och prata, skratta och gråta oss igenom nätter, som vi ibland gör. Vår egen gemensamma lilla tillflyktsort.
Men Tara blev så mycket mer…
Det blev kafferep i trädgården, hetsiga partier Fia med knuff, hjärngympa vid Mahkalabrädet, roliga fester där Ewil Twins utsatte Jesper för sina attacker, avslappnande ridturer på Connemara, övande på pilbåge, baletträning och så den alldeles underbara dag då “friarbänken” fick sitt namn.
När sedan arbetet med OneLove tog fart, besökte jag Tara mer och mer sällan. Nya hyresgäster kom till som jag inte lärde känna. Och sen…beskedet att sagan om Jesper och Ewa var slut. Jag kände där och då att jag inte hade tid och ork att engagera mig i Tara Hills fortsättning. Men var glad över de entusiaster som gjorde det.
På något sätt lyckades jag förtränga att det skulle ta slut en dag. Kanske för att förberedelserna för Lucia var så roliga och fulla av liv, eller för att Blanche & co bestämde sig för att köpa Connemara.
Under avskedsfesten var jag mest upptagen med att titta på det fantastiskt snygga sceneri som byggts upp av framförallt Aallotar. Det var tjo, glam och fyrverkerier.
Inte förrän vi fallit ner till den sista plattformen och meddelandet kom att simmen skulle startas om, gick det upp för mig att nu skulle Tara försvinna. Då kom alla minnen till mig, och jag ångrade att jag inte tagit tillfället i akt att gå runt och ta ett ordentligt farväl av platsen.
Tack alla som gjorde tiden på Tara så rolig! Och Ewa…jag känner med dig…
3 kommentarer:
Tack Iendi för ett underbart inlägg!!
Precis så var det :))
Själv var jag i ett enda stort kaos under kvällen och är fortfarande, men även min saknad kommer så småningom fram.
TACK än en gång!!
Kram
rultan
Ewa finns kvar glöm inte det och den Ewa jag känner sitter aldrig still för det kan hon inte:-)
Bra sammanfattning och rörande inlägg - Iääänddieee, tack för den. Varför Tara försvann har Ewa berättat på min blogg:
LÄNK:-… Ewas sanning om Tara…
Och jag är säker på att Ewa kommer att skapa mer. Mycket mer och minst lika fint och vackert!
/Tina
Det vet jag också Tina :)
Men jag vet också hur det är att lämna en sim där man skapat något med hjärtat, och det är tungt.
Men jag ser fram emot Ewas nästa skapelse med spänning!
Skicka en kommentar