Det blir bara sporadiska inhopp i SL ett tag framöver. Jag känner stort ansvar för att heja fram våra idrottare. Det hoppas, skriks, viftas och gråts en och annan tår. Efter en del tävlingar är jag lika slut som Hellner. (Nästan i alla fall :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar