Sagan om Prinsessan av Gimle

Det var en gång en Prinsessa som bodde i ett paradis. Hon jobbade och jobbade dagarna i ända. Det var så mycket som skulle byggas och planteras, inredas och bäras. Knappt blev det någon tid att vila och roa sig. Ibland kom det vänner och hälsade på i Paradiset. Då blev Prinsessan glad. Några kom för att dansa en stund, några kom för att gråta mot prinsessans axel när de var ledsna. Ibland kom det en vän som hjälpte till med allt jobb. Det tyckte Prinsessan om. Det var lite roligare att jobba när man var två tyckte hon.

En dag satt Prinsessan och pratade med grodan på stubben. Hon gjorde det ibland när det blev ensamt i Paradiset. Plötsligt tyckte hon att grodan viskade något. Hon lutade sig riktigt nära för att höra och vips stod vännen där.
– Ta da, sa han. Här är jag!
– Ehhh… sa prinsessan.
– Du kysste grodan och här är jag, sa vännen och log med hela ansiktet. Det är jag som är Prinsen.
– Oj… sa Prinsessan.

I kväll ska du på bal, sa Prinsen. Ta på din vackraste klänning och kom med mig. Så dansade de hela natten och Prinsessan kände sig som en riktig prinsessa. Dagen efter kom Prinsen med rosor.
– Ohhh… sa Prinsessan.

Så gick dagarna och de jobbade vidare i Paradiset. Ibland var de bara lata och satt och tittade på djuren som blev fler och fler. Det var trivsamt det med. Prinsessan tyckte att det var ju så här det skulle vara i Paradiset.
Kanske hon skulle fråga den där prinsen om han ville dela kungariket..? Men nej… det ville han säkert inte, trodde Prinsessan som var väldigt försiktig och inte trodde att någon i hela världen skulle nöja sig med detta lilla Paradis.
På sin stol satt Prinsen och funderade hur i hela världen han skulle få Prinsessan att förstå att han ville dela detta med henne.
Men så en dag tog Prinsen mod till sig och förklarade för Prinsessan att det var så här han ville ha det, alltid.
– Ahh… sa Prinsessan förvånat och förtjust.

Och vips flyttade Prinsen in och fick halva kungariket av Prinsessan. Och djuren blev våra djur och Prinsessan som mest av allt varit rädd för att dela tyckte att det var riktigt mysigt. Ibland var hon tvungen att titta lite extra för att se att det var sant och inte bara en saga.
Och varje gång hon tittade så var han där och Prinsessan kände att nu hade Paradiset blivit ett riktigt paradis.